Mina älskade barn

Fy vad jag hatar måndagar och fy vad jag hatar att livet måste vara så jävla inrutat. Hatar att lämna barnen på skola och dagis, hatar att lämna Alexander och ha en fröken som stressar för att det är frukost dags, så att Alex känner sig stressad och ledsen och säger "mamma, jag vill inte gå på dagis" :(
Jag hatar att lämna honom där och se honom vinka till mig samtidigt som jag ser att han försöker hålla hakan uppe för att inte börja gråta. Jag hatar att sen gå till skolan och lämna Bella som gör allt för att inte bli ledsen, hon springer efter mig till gränsen och vi kramas och när jag går iväg så vinkar vi, men plötsligt så kallar hon på mig igen och jag vänder mig om och då kommer hon springandes och ger mig en stor kram till och varken hon eller jag vill släppa taget. Jag hatar att jag måste "stöta bort henne" för att inte dra ut på det för mycket, i ett försök att inte förstärka hennes ledsna känsla. Hatar att gå iväg och se henne kämpa för att inte börja gråta och hatar att gå runt hörnet och inte veta om hon går och leker med sina kompisar eller om hon går iväg ensam och ledsen :(

Vet ju att de måste gå på skola/dagis och att jag måste plugga för att få ett jobb. Men jag hatar det! Har verkligen ångest inför denna sista terminen i skolan och ångest för att börja jobba! Jag ska MAX jobba 75%. Ska vara hemma så mycket jag bara kan!! Och det är inte för att jag inte vill jobba, det är för att man får ETT liv och det ska man banne mig ta vara på! Jag har två underbara barn och dom ska jag tillbringa så mycket tid med som möjligt! Finns ju inget viktigare!

Isabel och Alexander vad jag älskar er! När jag tittar på er så fylls mitt hjärta av värme och kärlek. Vad skulle jag göra utan er?

Längtar till kl 3! Då ska vi kramas igen och gå o köpa glass <3

Puss